Äntligen. Efter årtionden av att folk klagat på höga hyror har någon hittat lösningen: sluta räkna. Vänsterpartiet vill införa en "akut stopplag" som fryser hyrorna på dagens nivå medan en utredning – det offentliga Sveriges kodord för "vi skjuter upp konkreta beslut och löser allt senare" – tittar på hur hyrorna egentligen borde sättas. Genialiskt. Kanske skall vi också se över möjligheten att låsa bensinmätaren i alla bilar så att vi slipper tanka.

Nooshi Dadgostar har varit tydlig med syftet: hyresgästerna ska få en "andningspaus". Problemet är bara att andningspausen också skulle kräva en fullständig respiratorbehandling för hela idén att någon ska vilja bygga, äga eller underhålla en hyresfastighet. Stora organisationer som Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta var, föga förvånande, inte odelat positiva. Även Hyresgästföreningen, som man kunde tro var partiets bästis i denna fråga, tackade nej.

Bland det mer minnesvärda i lanseringen var löftet att småbarnsföräldrar ska "kunna fokusera på legobyggen och tacokvällar" istället för att oroa sig för hyran. Det är svårt att inte bli varm om hjärtat.

Det är också svårt att inte undra om inte tacokvällarna blir färre och lite mindre njutbara i illa underhållna hus i ett land som får sämre tillväxt för att bygg- och fastighetssektorn inte vågar investera. Och att detta skulle vara ett exklusivt scenario för privatägda bolag stämmer inte. En stor del av allmännyttan har inte råd att bygga nytt och har ett skriande behov av att ha råd med sin underhållsskuld.

När Dadgostar pressades i Ekots utfrågning om vilket underlag kravet egentligen vilar på blev svaren något svävande. Siffran om att fastighetsägarnas vinster ökat med 40 procent sedan 2015 mötte genast invändningen att ökningen till stor del handlar om stigande fastighetsvärden – inte om att fastighetsbolagen badar i hyresintäkter varje månad. Men varför låta bokföringstekniska detaljer som "vinst" och "värdeökning" stå i vägen för en bra pressträff?

Hyresreglering har testats förr, på flera håll i världen, och resultatet följer alltid samma manus: kortsiktigt lättnad för dem som redan bor kvar, långsiktig brist för alla andra. Färre nya lägenheter byggs, färre gamla underhålls, och kön till hyresrätt blir ännu längre.

Till och med hardcore-kommunister konstaterade för länge sedan att priskontroller var fel. Vietnams utrikesminister Nguyen Co Thach erkände vid en presskonferens i New Delhi 1989 att hyresreglering hade förstört Hanois bostadsbestånd. Det mest citerade uttalandet från honom löd: "Amerikanerna kunde inte förstöra Hanoi, men vi har förstört vår stad med väldigt låga hyror. Vi insåg att det var dumt och att vi måste ändra politik.”

Så varför har dessa misslyckade idéer gjort comeback? För att få svaret på det tror jag att man skall blicka utomlands och se hur en ny typ av vänsterpopulism är på frammarsch. Mamdani i New York och Polanski i Storbritannien pratar inte om abstrakta systemförändringar utan om handfasta, lättbegripliga löften: gratis bussar, hyresfrysning och kommunala matbutiker. Det kanske inte fungerar i verkligheten.

Men ”hyresstopp” är väsentligt mer catchy på TikTok än ”ökad progressiv beskattning”.