Vänsterpartiet lovar frysta hyror — får nej från Hyresgästföreningen och fastighetsägarorganisationerna

Löftet framfördes i en debattartikel i Aftonbladet i mitten av juni, undertecknad av partiledaren Nooshi Dadgostar tillsammans med partiföreträdare i Stockholm, Göteborg och Malmö. "Om Vänsterpartiet sitter i regering efter valet lovar vi att frysa hyrorna i hela Sverige", skriver de, och lovar samtidigt att "ta kampen" för frysta hyror i de kommunala bostadsbolagen i de tre största städerna oavsett hur riksdagsvalet slutar. Under frysningen vill partiet att hela förhandlingssystemet utreds för att ge hyresgästerna mer makt.

Hyresmarknadens organisationer avvisade idén redan när den lanserades i mars. "Att lagstifta om frysta hyror är ett mycket långtgående ingrepp i ett system som bygger på partsförhandlingar. Politiken ska inte gå in och sätta hyror i Sverige och tvinga hyresvärdar att agera krockkuddar för den allmänna kostnadsutvecklingen", sade Cathrine Holgersson, vd för Sveriges Allmännytta, i ett gemensamt uttalande med Fastighetsägarna, vars vd Anders Holmestig kallade förslaget "ogenomtänkt" med följden "färre och sämre underhållna hyresrätter". Deras alternativ för hyresgäster med svag ekonomi är höjt bostadsbidrag.

Mer anmärkningsvärt är att även Hyresgästföreningen säger nej. "Vi säger självklart ja till lättnader för hyresgästerna och det kämpar vi för i förhandlingarna, men nej till ett politiskt hyresstopp som kan skapa större osäkerhet längre fram", skriver Ronny Bengtsson, ordförande för Hyresgästföreningen Västra Sverige, till föreningens egen tidning Hem & Hyra, och fortsätter: "Hyror får inte bli en bricka i ett politiskt spel där nivåerna förändras kraftigt från år till år." Beskedet är en skärpning — så sent som i februari kallade Bengtsson ett lokalt förslag om frysta hyror "ett jättebra förslag" i Göteborgs-Posten.

I Göteborg kom kravet på hyresfrysning för övrigt inte först från vänster: det lokala partiet Demokraterna, lett av Martin Wannholt, föreslog redan i vintras ett hyresstopp i allmännyttan finansierat genom kraftigt minskad nyproduktion. Wannholt dömer samtidigt ut Vänsterpartiets variant — frysa hyran och samtidigt fortsätta bygga — som "Ebberöds bank" och "olagligt". 

Kritiker menar att ett politiskt hyresstopp i allmännyttan skulle strida mot allbolagens krav på affärsmässiga principer; Framtiden-koncernens vd Terje Johansson varnar i Hem & Hyra för att ett hyresstopp i Sveriges största allmännytta "skulle provocera systemet" rättsligt. Vänsterpartiets Marie Brynolfsson avvisar lagtolkningen och menar att ekonomin i bolagen räcker för att förslaget ska gå ihop.

Rättsligt är bilden samtidigt mer sammansatt än debatten antyder. Ett hyresstopp kräver i strikt mening ingen ny lagstiftning: den befintliga prisregleringslagen — en beredskapslag — bemyndigar redan regeringen att förordna om maximipris på hyror "om risk för en allvarlig stegring av hyrorna föreligger", med kravet att föreskriften underställs riksdagen inom en månad. Det räcker att regeringen bedömer att 'risk" föreligger för att beredskapslagen ska kunna användas.

Föreskrift om hyresstopp är visserligen begränsad till sex månader i taget — men kan förnyas gång på gång, så att hyresnivåerna från den ursprungliga stoppdagen i praktiken kan behållas. Trots att fullmaktslagen har uttrycklig undantagskaraktär - enligt förarbetena får den tillgripas endast om hyresstegringar hotar den samhällsekonomiska balansen, och den är inte avsedd som instrument för den allmänna bostadspolitiken, finns det inga reella lagstiftningshinder mot att verktyget används som just bostadspolitiskt instrument, enligt Haymanot Wachtmeister i doktorsavhandlingen från 2020 (Baheru, Hyressättning — Prisets reglering vid bostadshyra (s. 337 ff.). Det går att ställa sig frågande till om Vänsterpartiets löfte därmed, rättsligt sett, handlar mindre om att skapa en möjlighet som saknas — och mer om att göra ett krisverktyg till ordinarie bostadspolitik, vilket är just den användning lagens förarbeten avvisar.

Wachtmeister har gett sig in i debatten om de årliga hyreshöjningarna genom att ifrågasätta själva grundmodellen med årliga förhandlingar. I en krönika i Fastighetssverige i mars argumenterar hon för att bostadshyror borde indexregleras. Hon anför att förhandlingssystemet belönar ineffektivitet: processen är en "regulatoriskt framtvingad förvaltningskostnad" som fastighetsägare i praktiken inte kan välja bort, samtidigt som organisationerna på ömse sidor har intäkter på sammantaget närmare en halv miljard kronor årligen av att traditionen upprätthålls — enbart Hyresgästföreningens hyressättningsavgifter uppgår enligt krönikan till 225 miljoner kronor per år. "När kostnader för ett regelsystem bärs av andra än de reglerande aktörerna och intäkterna från systemet samtidigt uppbärs av desamma, uppstår sällan starka incitament att förändra arbetssätten", skriver hon. Wachtmeister drar även slutsatsen att indexering dessutom hade gett lägre hyreshöjningar de senaste åren.

Debatten om hyresstoppet blottlägger därför en större konflikt än frågan om ett enskilt vallöfte. Ska hyrorna bestämmas genom återkommande förhandlingar mellan etablerade organisationer, genom politiska ingrepp, genom friare prissättning eller genom en förutsebar regel som indexering?

I just frågan om politiskt frysta hyror hamnar Hyresgästföreningen och fastighetsägarsidan på samma principiella sida: politiken bör inte ta över förhandlingsbordet.

Artikeln bygger på rapportering i Bostadspolitik.se, Hem & Hyra (Hyresgästföreningens medlemstidning), Dagens Arena och Aftonbladet, Sveriges Allmännyttas och Fastighetsägarnas gemensamma uttalande, en krönika i Fastighetssverige samt doktorsavhandlingen Hyressättning — Prisets reglering vid bostadshyra:

Bostadspolitik.se

Aftonbladet

Bostadspolitik.se

Hem & Hyra

Dagens Arena

Aftonbladet

Sveriges Allmännytta

Fastighetsägarna

Fastighetssverige (Fastighetssverige Plus, låst artikel)

Jure (avhandlingen hos Jure)