Kronofogden räknade 824 barn som berörda av vräkning under 2025, fördelat på 447 ärenden. Det bostadskoncernen Framtiden i Göteborg fann i sin egen genomgång var ett annat tal: av 52 barn som Kronofogden kopplat till bolagets fastigheter hade bara 9 barn, i 3 ärenden, faktiskt förlorat sitt hem.
Skillnaden handlar inte om fusk eller mörkning, utan om hur "berörd" definieras. Kronofogden räknar in alla barn som är folkbokförda på adressen — men även barn som "inte är skrivna på adressen, men där det finns skäl att tro att barnet då och då vistas där", till exempel vid växelvis boende eller besök hos en förälder efter en separation. Det är en bred definition som myndigheten motiverar med sitt regeringsuppdrag: att fånga alla barn som potentiellt kan påverkas, inte bara de som faktiskt mister sin bostad.
"I grunden handlar det om olika definitioner", säger Davor Vuleta på Kronofogden till Fastighetstidningen.
Framtiden menar att den breda definitionen ger en skev bild av verkligheten. Enligt bolaget var flera av de 52 barnen utomlands eller bodde permanent någon annanstans när vräkningen skedde — och räknades ändå in i statistiken. Bolaget vill se en siffra som ligger närmare den faktiska hemförlusten, inte den teoretiska riskexponeringen.
Frågan är långt ifrån unik för Göteborg. Socialstyrelsen har i en egen granskning, där man samkört personnummer mot folkbokföringen, kommit fram till siffror som är tre gånger högre än Kronofogdens — vilket antyder att även myndigheternas egna mätmetoder spretar kraftigt sinsemellan.
För hyresvärdar är dispyten mer än en akademisk detaljfråga. Så länge det saknas en gemensam definition av vad en "barnvräkning" faktiskt är, riskerar varje part — myndighet, bolag och media — att räkna på sitt eget sätt, vilket gör det svårt att både följa upp den politiska målsättningen om noll vräkta barn och att bedöma vilka insatser som faktiskt gör skillnad.
