Studien, publicerad i International Journal of Housing Policy, bygger på registerdata från Statistiska centralbyrån och omfattar samtliga hyresgäster i Sverige mellan 1995 och 2019 – totalt 1,8 miljoner hushåll per år. Forskarna beskriver den som den mest omfattande analysen av hyresgästers flyttmönster i samband med renoveringar som gjorts i Sverige.
Till skillnad från tidigare forskning på området, som i huvudsak varit kvalitativ och undersökt hur boende upplever en renovering, har forskarna arbetat kvantitativt. Ambitionen har varit att få siffror på vem som faktiskt flyttar, genom att mäta sannolikheten för hyresgäster att flytta inom bestämda tidsfönster före, under och efter att fastigheten renoverats.
Resultatet går emot den etablerade bilden. Hushåll med låga inkomster stannar i stor utsträckning både före och efter renoveringen, medan sannolikheten att flytta är högre bland dem med högre inkomster. Enligt Ida Borg, forskare vid Kulturgeografiska institutionen, är det anmärkningsvärt eftersom låginkomsthushåll annars hör till de mest rörliga på bostadsmarknaden, men det mönstret gäller alltså inte vid renoveringar.
Forskarna förklarar resultatet med brist på alternativ. Hyresgäster med lägre inkomster saknar prisvärda alternativ och är därför snarare inlåsta än undanträngda. Hushåll med högre inkomst flyttar av vanliga skäl – nytt jobb, förändrad familjesituation – medan de med låg inkomst inte kan hitta en ny bostad även om de vill.
Slutsatsen är inte att renoveringar saknar konsekvenser, utan att kostnaden hamnar någon annanstans än i flyttstatistiken. Ida Borg pekar på att standardhöjningar i dagens hyressättningssystem kan ge så stora hyreshöjningar att frågan blir vem som i slutänden bär kostnaden – den enskilde, staten eller kommunen – och efterlyser en diskussion om andra sätt att finansiera renoveringar.
Källor: Stockholms universitet 18 maj 2026 (studien publicerad i International Journal of Housing Policy).
