Skiljeman rekommenderar 3,2 procents hyreshöjning i tvisten mellan Titania och FSH

Rekommendationen meddelades den 28 augusti 2026 och avslutar tvisten om 2027 års hyror mellan Titania och Föreningen för Sveriges Hyresgäster, FSH. Hyresnämnden utsåg i augusti Håkan Julius, tidigare hyresråd och ordförande för Hyresnämnden i Stockholm, till särskild skiljeman.

Tvisten omfattar fem fastigheter i olika kommuner: Vallentuna Prästgård 1:174 i Vallentuna, Norrtälje Herräng 1:24 i Norrtälje, Täby Topasen 3 i Täby, Stockholm Bjurbäcken 11 i Rågsved samt Botkyrka Byamannen 2 i Botkyrka. Trots att fastigheterna ligger i olika kommuner valde skiljemannen att behandla tvisterna i ett sammanhang, eftersom hyresnämnden redan handlagt ärendena tillsammans och parternas argumentation förts gemensamt för samtliga fastigheter.

Fastighetsägarna ville ha fem procent, FSH godtog två

Fastighetsägarna, som företräddes av Haymanot Wachtmeister vid H. Wac Legal & Business Partner, yrkade att hyrorna för samtliga berörda bostadslägenheter skulle höjas med fem procent från årsskiftet. Kravet grundades på en modell som parterna kallar Kommunal kostnadsutvecklingsmodell, KKM, där varje kostnadspost tilldelats ett eget prisindex, en egen vikt, en egen mätperiod och en angiven källa.

FSH, som företräddes av Niclas Blåklinth, bestred yrkandet och menade att KKM-modellen i sig inte gav stöd för mer än 4,04 procents höjning – motsvarande 75 procent av den redovisade viktade kostnadsutvecklingen på 5,39 procent. Föreningen invände också att fastighetsägarna inte redovisat underlag för de förutbestämda kostnadsvikter som användes i modellen, och godtog endast en höjning om två procent.

Skiljemannens bedömning: "något över 4 procent" rimlig utgångspunkt

I sin motivering skriver Julius att fastighetsägarna presenterat "ett tämligen gediget underlag för kostnadsökningar som väsentligen inte finns skäl att sätta i fråga". Samtidigt konstaterar han att modellen bygger på generella snarare än faktiska värden för de enskilda fastigheterna, och att försiktighet därför måste iakttas eftersom fastigheterna ligger i kommuner med olika taxesättningar. Utifrån detta bedömer skiljemannen att “något över 4 procent” är en rimlig utgångspunkt för fastighetsägarnas egna kostnadsökningar.

Julius betonar dock att bedömningen av hyrorna inte kan begränsas till fastighetsägarnas kostnadsökningar under en enskild period. Den ekonomiska utvecklingen måste enligt honom vägas samman med flera andra faktorer, bland annat inflationsutvecklingen och hyresgästernas egen ekonomiska situation. Han noterar också att de ekonomiska förhållanden som drev fram förhållandevis höga hyreshöjningar under pandemin inte längre föreligger – samtidigt som de höga hyresnivåer som följde av dem kvarstår.

Skiljemannen övervägde också om rekommendationen borde differentieras mellan de olika kommunerna, men konstaterar att ingen av parterna delat upp sina yrkanden per kommun och att underlaget därför inte medger en rättvisande sådan bedömning. Höjningen på 3,2 procent gäller därför lika för samtliga fem fastigheter.

För fastigheten Stockholm Bjurbäcken 11 i Rågsved noterar skiljemannen särskilt att parterna inte var eniga om huruvida rekommendationen även skulle omfatta tidigare års uteblivna hyresuttag. Eftersom enighet saknades i den delen bedömdes den fastigheten enbart utifrån underlaget för 2027 års hyra.

Texten uppdateras.