Snart en miljon i Stockholms bostadskö — rekordår för förmedlingar hjälper inte

Reportern Göran Fröjdh, som granskade bostadskön redan 2016 när drygt en halv miljon stod i den, konstaterar i Kvartal att köandet blivit en institution. Bara omkring var tionde köande är enligt Bostadsförmedlingen en aktiv sökande — de flesta står i kön som en billig försäkring för 200 kronor om året. Men kötiderna är verkliga nog: i genomsnitt 12,4 år för en lägenhet i Stockholms stad (upp från 9,6 år 2015), över 21 år på Södermalm, och nyligen sattes rekord när en paradvåning på Östermalm gick till en sökande som köat sedan 1984 — 42 år. Detta trots att antalet förmedlade bostäder samtidigt slagit rekord: 20 861 under 2025 mot drygt 12 000 tio år tidigare.

Reportaget speglar en konflikt om orsakerna. Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg pekar på bostadsbristen som huvudorsak: "Vi har fortfarande färre bostäder per hushåll än vi hade 2006. I länet saknas omkring 50 000 bostäder om vi ska ha samma relation som då", säger han till Kvartal. Att Helsingfors i dag saknar bostadskö förklarar han med Finlands byggpolitik snarare än landets avreglering av hyrorna: "Finland har gjort mycket rätt. De har omfattande statliga stöd till byggandet och fortsätter bygga även i lågkonjunktur." På samma sätt förklarar han den dyra svenska nyproduktionen med avsaknad av statliga subventioner: "I många andra länder är det en naturlig del av bostadspolitiken att stötta byggandet med statliga stöd och lån. Det gör vi inte i Sverige och då blir det också dyrare eftersom allt måste ske på marknadsmässiga villkor."

Samtidigt medger Hofverberg att Stockholms hyressättning brister i ett avseende: "Hyrorna ska spegla bruksvärdet och läget är en bruksvärdesfaktor. Där har Stockholm inte lyckats tillräckligt bra." Han lyfter Malmö som föredöme, där läget fått spela större roll i de förhandlade hyrorna: "Där kan du få en lägenhet centralt med kanske tre års kötid i stället för 42."

Civilrättsdoktorn Haymanot Wachtmeister, som disputerat på bruksvärdessystemet och deltog i utredningen om fri hyressättning i nyproduktion, ser i stället systemfelet i att makten över hyresmarknaden lämnats till ett fåtal partsorganisationer: "Insiders reglerar för outsiders — och outsiders blir bara fler och fler sett till köbildningen", säger hon till Kvartal. Hon förespråkar gradvisa reformer med friare hyressättning vid nya kontrakt, efter fransk modell, med bevarat besittningsskydd och utan chockhöjningar för befintliga hyresgäster. Hon pekar också på att låga reglerade hyror drivit på ombildningar: mindre än 30 procent av innerstadens flerbostadshus är i dag hyresrätter, mot en majoritet på 1970-talet.

Vad friare hyror skulle betyda för hyresnivåerna är omtvistat. En Ramboll-analys beställd av Hyresgästföreningen, som Kvartal refererar, pekar på i genomsnitt 39 procent högre Stockholmshyror vid helt fri hyressättning — med uppemot fördubblade hyror i delar av innerstaden. Samtidigt noterar reportaget att marknadsprissatta nivåer redan finns: nyproduktion vid Nytorget förmedlades nyligen för 32 000 kronor i månaden för en fyra, medan mycket annan nyproduktion är svår att hyra ut — vilket enligt Wachtmeister illustrerar att "marknadshyra inte nödvändigtvis är en hög hyra" utan den hyra människor faktiskt är villiga att betala.

Politiskt är frågan fortsatt låst sedan förslaget om fri hyressättning i nyproduktion fällde regeringen Löfven 2021. Det senaste utspelet är Moderaternas "trygghetshyror" inför valet — enligt kritikerna marknadshyror under nytt namn, skriver Kvartal.

Detta är ett referat av Göran Fröjdhs reportage "Snart står en miljon i Stockholms bostadskö", publicerat i Kvartal den 30 maj 2026. Läs originalartikeln i sin helhet hos Kvartal: Kvartal